Om en månad flyttar vi till en ö i norra Bohuslän. Som förälder funderar jag ofta över prioriteringar, hur och vart vill man spendera sin tid. Hur vill man att barnen skall växa upp? Mitt behov av att fiska är en ständig källa till konflikter. Att ha nära till vatten är något jag tror att de flesta flugfiskare drömmer om. Att sticka i väg en timme eller två, närhet innebär flexibilitet och möjliggör för spontanitet. Att snabbt kunna dra iväg när andan faller in eller förutsättningarna är de rätta.
Andra helgen i April spenderades i området kring vårt nya hem. Jag valde att lägga stor del av tiden på min blivande "hemmavik". Inte nog med att det är fantastiskt vackert, havet är saltare, mångfalden större och öringen trivs. Vindstilla, klar himmel, lågvatten. Trevliga förhållanden att vistas i naturen, mindre bra förutsättningar för vår fiske. Morgonfiske lördag och söndag bjöd på mängder av visuell kontakt med fisk men resulterade bara i tre försiktiga nyp i flugan. Har ofta upplevt att det är svårt att locka fisken att ta flugan ordentligt under dessa förhållanden. Spenderade Lördagskvällen med att fiska av de platser där jag observerat fisk under morgonen. Vid två tillfällen suger det i rejält i flugan och jag lyckas landa två fiskar i fin kondition vad av den ena är av storleken större. Det är med en oerhörd tillfredställelse jag vandrar genom tallskogen upp till bilen. Fokus flytt, tråkigt, krävande, tärande. Det är med ett buddistiskt lugn jag tar mig ann denna utmaning. Snart kan jag fiska hur jävla mycket jag vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar