Mitt förhållande till fiske omgärdas av en rad motsägelser. Mycket tid och tankeverksamhet ägnas åt att effektivisera. Mina möjligheter till fiske är begränsade som en konsekvens av mina livsval. Detta är motorn, mitt driv i att ständigt söka nya möjligheter till att maximera upplevelsen. Men varför fiska jag? En förklaring skulle kunna vara att det är en undanflykt för att ta mig ut i naturen. Vilken fiskare är lyckligast? Fråga i sig är absurd och omöjligt att besvara.
När jag skriver detta är det med ett underbar känsla av lugn och sinnesro. Jag fick en dag vid havet. Jag fångade inte mängder med öring, fisket var på intet sätt fantastiskt. Tid för mig själv och mina tankar, goda vänner, god mat. Vem är lyckligast? Jag vet inte, men jag är lycklig nog.
Riktigt härlig dag!
SvaraRadera