Äntligen, efter en lång period av trötthet och apati lyckades jag mobilisera. Hösten börjar att göra sig påmind, sakta men säker sjunker dygnstemperaturen. Öringen rör på sig, leken närmar sig. En härlig kväll på kusten. Abstinensen får mig att rycka till vid minsta oregelbundna rörelse i vattnet. Det är svårt att beskriv hur gärna jag vill. Plötsligt bryts vattenytan, en fisk kastar sig efter min fluga. Hjärnan går på högvarv. Adrenalinet får mig att sluta fungera, trassel, plaskande med linan i vattnet. Besvikelse. Tomhet. Insikten om att detta var kvällens chans känns i hela kroppen. Fiskar vidare utan större förhoppningar och lyckas landa en makrill. Den bringar mig ingen större glädje. Drömmarna om öring blev till en makrill. Jag och far beger oss hemåt i mörkret. Semester vecka 38, nya möjligheter att förverkliga mina drömmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar