Vilka kontraster, 1 April 2013 låg isen tjock i många vikar. Inte ett liv. I år är borstmaskleken redan över och chanserna relativt goda att stöta på en och annan fisk i hyfsad kondition. Att stå på rad invid åmynningen och dra utlekta öringar på löpande band lockar mig inte i någon större utsträckning. Det är nästintill smärtsamt att se dessa spöken till fiskar vars kondition kan liknas vid en straffånge ifrån Gulag, plågas. Under ett par års tid har jag ägnat mycket tid till att söka efter vikar med goda förutsättningar att hitta de fiska som antingen inte har lek eller som har spenderat tillräckligt lång tid i havet efter leken. Grunda vikar som värms upp tidigt och är belägna något längre ut ifrån åmynningarna. Många bompass har det blivit, många gånger har jag bannat mig själv.
Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Jag skulle vilja påstå att vänta och längtan gör njutningen större. Känsla av att träffa rätt, att casha in för alla bompass och frusna fingrar. 1 April 2014 kommer jag att kunna leva på länge. En kortare tur på ett par timmar och två hyfsade öringar är mer än nog för att jag skall känna mig nöjd. Riggade med en dräparmask i oliv och en Frankie special stl. 8 i oliv/brun. Bägge fiskarna tog på upphängaren, en helt fantastisk liten fluga. Jag har ingen exakt statistik men mellan tummen och pekfingret skull jag säga att jag fånga ungefär hälften av alla mina öringar de senaste åren på Frankie. Bilden nedan är tagen med mobilkamera.
